1999-2009

För exakt tio år sedan, den 19 december 1999, postade Richard Barbrook en text på Nettime, med den 99:iga rubriken “THE::CYBER.COM/MUNIST::MANIFESTO“.

The Dialectics of Cyber-Communism

The Positive:			work-as-commodity

				e-commerce

				reactionary modernism
The Negation: 			waste-as-gift

				potlatch

				revolutionary anti-modernism
The Negation of the Negation:	work-as-gift

				network communities

				revolutionary modernism

Postad på Nettime, julafton 1999, av CCRU.

THE YEAR 2000 WILL HAPPEN:
Leaked Memo from the desk of Sir Christopher Stephens

All current indications suggest that our efforts to disappear so-called Y2K+ activity from the mediascape have been entirely successful. As we had hoped, the so-called Millennium Bug problem is generally being treated as a merely technical matter, in no way involving issues of calendrics and temporality.

Agents need hardly be reminded of the two principal Y2K + groupings and their affinities. /…/ For all their differences, however, both groups have a common goal: the destruction of the Millennium. These time sorcerers are seeking to undermine western chronology itself.

Naturally, this can’t be allowed to happen.

Needless to say, it is not sufficient to oppose Y2K+ activity; the position must be rendered unimaginable. Y2K must remain a disaster that happens in time, not to time.

/…/

We can’t let apocalypse happen by accident. It has to be carefully
planned.

A final note. A particularly satisfying aspect of our counter-dissident activity has been the disabling of the so-called “eso-terrorists”, Ccru, who have made it their business to propagate data about the chrono-dissident cults.

Kommunikén postades även till Deleuze-Guattari-L.

Flashback News Agency #126 (22 december 1999) berättade även om ett par dispyter kring censur av nazistiska webbsidor.

Björn Fries (s), som då var kommunalråd i Karlskrona, polisanmälde Jan Axelsson för att hans Flashback agerade webbhotell åt Nationalsocialistisk Front (NSF).
Förundersökning inleddes utan att polisen fann något brottsligt, men enligt Flashback fortsatte Karlskronas kommunjurist att slåss för censur:

Lennarth Eriksson kontaktade under 1999 och 2000, på av kommunen betald arbetstid, de företag som tillhandahöll bandbredd till Flashback. Tillika de företag som garanterade det specifika företagets tillgång till Internet. Tillika diverse organisationer och företag som på något sätt, hur diffust det än kunde vara, kunde sägas ha någon som helst koppling till Flashbacks verksamhet.
För att kunna agera Internetleverantör köpte Flashback tillgång till nätet av företaget Powernet, som i sin tur köpte kapacitet från amerikanska jätten MCI Worldcom/UUNET. Då Eriksson lanserade ett antal lögner om Flashback, till exempel att Flashbacks verksamhet på nätet var kriminell, ställde sig Powernet initialt tvivlande till anklagelserna. Eriksson tryckte dock på hos MCI Worldcom och resultatet blev att Powernet valde att inte förnya det kontrakt som skulle löpa ut i september 2000. Vidare hörde Föreningssparbanken av sig till Powernet, återigen efter klagomål från Eriksson, och hotade säga upp det företagslån Powernet hade hos dem. Ett antal andra referenskunder hörde också av sig till Powernet på Erikssons begäran.
/…/
Efter många turer av tung lobbyverksamhet nådde Fries och Eriksson sitt önskade resultat: Flashback var borta från Internet, både med webbplatsen Flashback.se, och som Internetleverantör. I mitten av oktober 2000 blev det dock en kortlivad retur, via företaget TeleBudget som ansåg att Flashback inte höll på med några oegentligheter. Det dröjde dock inte mer än ytterligare en vecka innan företagets leverantör av “lina”, Tele1Europe (numer Song Networks), hörde av sig och krävde att Flashback skulle bort från nätet.

Idag är vi vana vid att höra varannan vecka om liknande försök att få bort The Pirate Bay, samtidigt som knappt någon längre verkar se det som möjligt, önskvärt eller acceptabelt att censurera bort nazistiska budskap bara för att de är nazistiska.

Lars Dahmén, som idag är vd för IDG-koncernen, skrev en ledarartikel i Computer Sweden under rubriken “Rensa nätet från ohyran”:

Att från ett elfenbenstorn argumentera för informationens totala frihet på nätet klingar illa när just den friheten används för att förtrycka, misshandla och mörda.

Det är dags för Internetsverige att på allvar ta avstånd från dessa förvirrade unga män: bojkotta webbhotellen som härbärgerar rasister, vägra använda eller ens lyssna på meddelanden från anonymitetsservrar och läs inte listorna där åsikterna sprids.
/…/
Det fria ordet är för viktigt för att missbrukas som argument för att rasister, mördare och annan ohyra ska få sprida sina förvirrade tankar.
Stäng nätet för nazisterna och deras gelikar.

Det vore intressant att fråga Lars Dahmén om han fortfarande står vid sina ord.

Ur Flashback News Agency #126, 22 december 1999.

3.01 SKIVBOLAG SKÄNKER BORT 15 000 TITLAR

Det amerikanska skivbolaget Platinum prövar en ny modell för att distribuera musik. Bolagets hela utbud kommer att läggas upp på webben för fri nedladdning.

Platinum räknar med att dra in pengar på reklam som skall finnas på webbplatsen. Dessutom hoppas skivbolaget att nöjda lyssnare skall köpa cd-skivorna, trots att alla låtar kan laddas hem gratis.

Platinums nya webbplats öppnades officiellt den 15 december, men hela utbudet kommer inte att vara på plats förrän i slutet av januari nästa år. Då skall 15 000 titlar kunna laddas hem och utbudet spänner både över pop, rock, jazz och klassiskt.

Du hittar webbplatsen på
http://www.heardon.com

Heardon.com ledde till LiveOnTheNet.com som välkomnade med följande budskap:

LiveOnTheNet.com brings you HeardOn.LiveOnTheNet.com, the Internet’s wildest MP3 territory! Did we mention FREE as in NO CHARGE? And finally, did we mention GOOD, as in NOT stuff you’ve never heard of Just checking… now it’s your turn.

Ur en artikel daterad 28 november 1999:

The concept is similar to commercial radio: attract a semi-captive audience by offering free music, and saturate them with ads. “The free giveaway of our music on the Internet will immediately result in a busy advertiser-supported website,” says Platinum CEO Steve Devick. “At the same time, these free downloads will promote the sale of our records through retail.” Devick claims that Platinum will have archived over 15,000 songs for downloading by the end of January.
/…/
The company is also planning to pay the artists on its roster every time a song is downloaded—presumably, whether a download results in a sale or not. “If someone downloads a song,” Devick said, “we will pay the artist and we will also offer our artists stock options in the company.” Such largesse is to be applauded, but time—and not much of it—will tell whether this is a working business model or not.

Hur det gick är oklart, liksom hur mycket som har förändrats från 1999 till 2009.

Ur Flashback News Agency #126, 22 december 1999.

Miljöaktivisten Linus Brohult dömdes tisdagen 7 december av Stockholms tingsrätt till ett års fängelse. Brottsrubriceringen är “grov uppvigling”.

Tingsrätten grundar sin dom på artiklar som Linus Brohult skrivit och på uttalanden som han gjort i massmedierna.
Artiklarna har handlat om olika demonstrationer och direkta aktioner mot motorvägsbyggen.

Två år senare kom fallet till hovrätten som sänkte straffet till samhällstjänst.

Carl-Michael Edenborgs bokförlag Vertigo utgav under 1999 flera pocketböcker, däribland Hatets sånger och Romantiska fragment. Men…

Ganska snart blev det uppenbart att originalpocket var ett format som förstörde mer än det gav. Böckerna fick mindre uppmärksamhet än de borde ha fått. Försäljningen gick halvdant. Läsarna räknade helt enkelt inte med att hitta dessa pärlor i den här formen. Och Pocketshoparna var inte särskilt roade av att ställa fram dem.

(Inte hjälpte det att boken var årets julklapp.)

Vertigo utgav under år 1999 även Immanuel Wallersteins essäsamling Liberalismens död.

Här kan Vertigos beställningssida à la 1999 beskådas i arkiverad form. Den återfanns på en tidstypisk adress:
http://www.users.wineasy.se/vertsurr/best.htm

Till “årets julklapp” 1999 utsågs boken. “Det är kanske politiskt korrekt efter att placerat olika varianter av dataprylar i topp de senaste tre åren”, konstaterade SvD lakoniskt när det begav sig.

“Seattle Times has a nice collection of 1999 WTO protest photos.”

(via Jamie Love)

Den 29 november 1999 beslöt en av Europaparlamentets kommittéer att ta till krafttag mot Intels nya Pentium III-chip, som innehöll ett unikt ID-nummer som kunde läsas av mjukvara och sändas över nätet. Intel gav senare med sig och tog bort funktionen.
Frågan hade diskuterats tidigare under 1999, bland annat i The Economist.