Följande text av den franska filosofen Jean Baudrillard, från vilken några utdrag här postas som ett historiskt dokument, publicerades först som Á l’ombre du millénaire (1998). På svenska trycktes den i det andra numret av skriftserien Fronesis (tema “Utopier”), utgivet 1999 av Socialdemokratiska studentförbundet och LO-idédebatt. Översättning: Martin Åström.

Vi håller alla andan i vändan på år 2000. Vilka avgörande vändpunkter som än har passerat – Internet, globaliseringen, EU, den gemensamma valutan, kloningarna och skandalerna – är den enda händelsen att vänta vid detta sekelskifte just sekelskiftet. Den enda händelsen som förmår hålla de andra på halster, den enda som mäktar alstra oförutsebara effekter. Egentligen är det en ödesmättad icke-händelse, sprungen ur siffrornas magi. Denna magiska inväntan som inte längre handlar om upprättandet av ett Gudrike, som vid år 1000, men likafullt är ett millennieskifte, ett skifte hitom eller bortom historien.
Vi befinner oss redan i det förväntade tomrummet av år 2000, eller i den kägla av skugga som det kastar, som om det rörde sig om en annalkande asteroid. /…/ Vi sätter oss till doms över det tjugonde århundradet. Detta är något nytt. Varken under 1800talet eller under något annat sekel har man hållit rättegång om sin egen tid. De skapade sin historia, vi fördömer vår.
På sätt och vis tror vi inte på år 2000. Då vi hör om projekt, program och prognoser för 2005, 2010, 2020, så tror vi inte riktigt på dem. De beskriver inte framtidens ordning, utan inbillningar. Det är en annan värld, och det symboliska avbrottet i tiden motsvaras av ett symboliskt avbrott i våra sinnen. Allt som vi föreställer oss är att kunna göra oss av med den historia som tynger oss och kunna återgå till noll.
/…/
Rentvagningen är den allra viktigaste sysselsättningen vid detta sekelskifte – rentvagning av en smutsig historia, av smutsiga pengar, av korrumperade sambeten, av en förorenad planet. Rentvagningen gäller både renandet av kroppen – hygienen – och renandet av befolkningarna – etniskt och rasmässigt. Vi fördjupar oss i en bakåtblickande historia, i nostalgi över en historia som reviderats och korrigerats, och i denna retrospektiva besatthet förlorar vi fantasin om framtiden. Det är därför som jag redan för några år sedan lade fram tanken att år 2000 inte skulle komma att äga rum. Helt enkelt därför att det här seklets historia redan har tagit slut och att vi håller på att för evigt återuppleva den. Således kommer vi aldrig, i metaforiska termer, att någonsin övergå till framtiden. Vår millennieskiftesanda saknar morgondag. Motsvarigheten vid år 1000, trots all den fasa som präglade denna tid, förebådade Kristi återkomst och bestigande av tronen i ett Gudsrike. Vår egen förfallodag är obskyr och osäker. Av millennieskiftets inväntan, återstår enkom att räkna ned.
/…/
Det är här vi inträder i transhistoriken eller transpolitiken – det vill säga i den sfär där händelserna inte längre verkligen äger rum, inte ens i förhållande till sin produktion och spridning i “realtiden”. Det är alltså nödvändigt att gripa tag i dem, inte längre politiskt utan transpolitiskt, där som de förlorar sig i informationens tomrum. Informationssfären är som en rymd, där, efter att händelserna tömts på substans, man skapar en artificiell tyngdkraft för att återge dem i omloppsbana i realtiden.