För pretty much exactly på dagen tio år sedan såg jag Baz Luhrmanns “Everybody’s free (to wear sunscreen)” på MTVs 120 Minutes.

Jag var då 22, och befarade att mitt liv efter Chalmersexamen skulle röra sig i en alltför förutsägbar riktning. (Jobba med att optimera logistikflöden för ett storföretag, sedan pension, sedan död.) Därför var uppmaningen till 22-åringen vid 2:05 - skäms inte för att du inte vet vad du skall göra med ditt liv - precis det som jag behövde höra.

Fler än jag hade funnit budskapet uppbyggeligt. Uppenbarligen var texten som Luhrmann satte musik en av de första e-mail-burna smittorna. Dessutom verkar det som att tankefiguren “icke-gammelmedia som kloak/gyttja/träsk” föddes i anslutning till denna text: Författaren, Mary Schmich, klagade på att ryktesspridning i “the lawless swamp of cyberspace” hade resulterat i att folk trodde att texten skrivits av Kurt Vonnegut.

Sände idag, tio år senare, iväg youtube-länken till en yngling. Känns som cirkeln är sluten. Eller nåt.