GP - 1999-11-28
Vid Världshandelsorganisationens, WTO, toppmöte i Seattle, skall grunden läggas till en ny frihandelsrunda. Atmosfären är tät av förväntningar men också nervositet. Eftersom mötets uppgifter är så omfattande och får så stor verkan på långt sikt, har farhågor från flera håll yppats för att tillställningen skall utmynna i ett präktigt fiasko. Parallellt med toppmötet har icke regeringsanknutna frivilligorganisationer laddat upp. De iscensätter redan dagen innan en särskild så kallad NGO-dag med protestaktioner under den samlade rubriken “mobilisering mot globalisering”. De som är kritiska mot WTO:s syftemål och till och med organisationens själva
existens fick häromdagen svar på tal av dess förste generaldirektör, Peter Sutherland, i Financial Times. Han förvånar sig över att efterträdaren till Allmänna tull- och handelsavtalet, Gatt, kunnat bli föremål för ett sådant fanatiskt hat. WTO:s främsta funktion är enligt Sutherland att tjäna som stimulans för ekonomisk tillväxt. Organet är ingen sluten klubb utan går att påverka med demokratiska metoder både direkt och via regeringar och fristående grupper. Förre WTO-chefen poängterar vikten av att noga överväga takten i utvecklingen av ett multilateralt handelssystem. Stora handelsrundor tarvar grundläggande samförstånd mellan regeringar. Olika
inslag måste kunna tas upp till förhandling, men nedstämmande nog är meningarna delade på en rad väsentliga punkter. Detta är ett av skälen till att Seattlemötet är så betydelsefullt. Det kan i värsta fall visa sig att banan- kött- och majsbråken mellan EU och Förenta staterna varit rena västanfläktar jämfört med de skador som kvardröjande frontlinjer i mer övergripande frågor kan vålla.
I synnerhet u-länderna blir lidande ifall WTO:s trovärdighet och och auktoritet undergrävs. Världen förefaller vara på väg mot en ordning med tre storahandelsblock - USA, EU och ett asiatiskt block i vardande. Mellan dessa måste
det finnas ett lagbundet utbyte och en sofistikerad balans, med WTO som
regulator och skiljedomare.